När Twitters 140 tecken känns för få så skriver jag här. Lika snabbt, slarvigt och halvgenomtänkt som på Twitter/Rouzbeh
torsdag 26 december 2013
Den med störst muskelmassa vinner?
måndag 23 december 2013
Kjöller och Södra Sidan
måndag 2 december 2013
Ekeroths pr-mässiga svar
söndag 22 september 2013
Barnen i Bullerbyn eller de heliga ledarsidorna
Nej. Det är inte 50-talet och det är inte namnen från barnen i Bullerbyn.
Det är 2013 och det är axplock med namn på ledarskribenter och kolumnister från DN och Svd.
Det klagas över unkenheten och instängdheten i debatten. Bra att ta upp det. Jag kan själv delvis ha samma funderingar som Johan Hilton.
Men jag skulle vilja höra samma upprördhet/undran, eller i närheten av det, över bristen på mångfald i de etablerade och tongivande opinionssidorna. Alltså ifall de inte är några "heliga lundar"
söndag 15 september 2013
Alternativa frågor för #Agenda
Har vi råd med alla barn med neuropsykiatriska diagnoser? Borgerliga åsikter går isär. Debatt i kvällens #svtagenda. 21.15.
Så här förklarade Agendas Anna Hedenmo formuleringen av frågan :
Vi forumulerar de frågor som ställs i verkligheten, i politiken. Men som få vill låtsas om."
Här kommer lite alternativa frågeställningar för #Agenda:
Har vi råd att INTE stödja barn med np-diagnoser? Tack @gleandersson
Hur kommer det sig att vi inte har råd med stöd till barn med särskilda behov? tack @Myrstack
Har vi råd att ställa barn med olika behov mot varandra?
Varför ställer politikerna olika svaga barngrupper mot varandra?
Handlar politik om att prioritera mellan två svaga grupper?
Har vi verkligen inte råd med stöd till barn med neuropsykiatriska diagnoser?
Har Sverige inte längre råd att stödja barn med neuropsykiatriska diagnoser?
tisdag 10 september 2013
Lite om min förundran över svenska journalister
Jag förundras så enormt över denna fantastiska fascination och fixering som finns hos svenska journalister kring Förorten med stort F.
Jag har bott nästan hela tiden, sedan 1985 då jag kom till Sverige i en förort; Sundsvall, Uppsala, Malmö, Stockholm.
Och jag har sedan 2006 jobbat sim journalist i flera förorter i Stockholm.
Ändå (därför?) har jag så svårt att förstå vad de snackar om när de diskuterar journalistik och Förort.
Minerad mark. Djupa fallgropar. Stenar som haglar. Riskprojekt.
"Men hur vi än gör, så gör vi fel"
http://www.dn.se/sthlm/men-hur-vi-an-gor-sa-gor-vi-fel/
http://timbro.se/timbro-medieinstitut/artiklar/dn-journalist-om-husby-journalistiskt-riskprojekt
Och ibland brister det för de i ledarsidorna också. Och de rasar.
"Det är ett jäkla tassande kring svenska förorter, helt enkelt. De behandlas, och sannerligen inte bara av ”Kulturnytt”, som någon sorts heliga lundar som enkom må beträdas och benämnas av rätt sorts överstepräst. Jag tvivlar på att det gynnar människorna som bor där att man inte anses ”representativ” för orten om man har ett jobb att gå till eller en slant på banken."
http://www.dn.se/ledare/signerat/den-heliga-fororten/
Jag gett upp. För det mesta. Jag ler och jag gör mitt jobb. Journalistik i förorten.
fredag 30 augusti 2013
Ännu en bok som gör snabba cash på att stigmatisera förorten?
"Vi är framme i Skärholmen. Torget bereder ut sig intill T-baneingången och synen är samma som i vilken invandrartät förort som helst. Svenskar i minoritet i sitt eget land, fruktstånd med blattar som försöker överröstar varandra och snorungar som står och hänger i en ring. Det enda som saknas: någon som skriker ut böneutrop, då skulle det kännas so vilket arabland som helst."
En text om boken i kommande Norra Sidan
fredag 23 augusti 2013
Svt går med på att Manning får själv definiera sig
Efter diskussioner och påtryckningar från tittare har nu Svt accepterat Mannings val.
Tur det.
"SVT ska respektera rätten att definiera sig själv
Efter att SVT publicerade ovanstående text blev det en mängd reaktioner i sociala medier. Diskussionerna handlade främst om huruvida Manning nu ska omnämnas som han eller hon. SVT har nu diskuterat och fattat beslut om att den omtalade personen själv får bestämma hur den ska omnämnas. Var och en har sin fulla rätt att få definiera sig själv.
– SVT respekterar individens rätt att själv få definiera sig som man eller kvinna. SVT kommer därför fortsättningsvis att använda namnet Chelsea Manning, säger Mikael Hvinlund ansvarig utgivare vid SVT Nyheter."
fredag 16 augusti 2013
Mångfald är jobbig. Hjälp Benny Fredriksson "nå ända fram"!
"vi nådde inte riktigt fram", sa han.
Eftersom jag själv inte är vidare kunnig i kulturfrågor frågade jag mina vänner som kan detta. Fick en ganska lång lista med möjliga kandidater: Här kommer det:
Debattchef: Alexandra Pascalidou, Inti Chavez Perez
Konstchef: Lou Lou Cherinet, Aida Cheheregoosha, Gustavo Aguerre, Joanna Rytel
Musikchef: Salem Al-Fakir,
Konst o design: Samir Alj Fält
Teater: Farnaz Arbabi, Mellika Melouani Melani, Frida Röhl, Astrid Assefa, Francesca Quartey
Litteratur: Alejandro Leiva Wenger, Jonas Hassen Khemiri
Komplettera gärna!
söndag 16 juni 2013
Integration? Etnicitet som förklaringsmodell duger inte.
Lite självgod så citear jag mig själv från november förra året. Nu med anledning av Sanna Raymans ledartext i Svd idag.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/de-har-slutat-rita-utanforskapets-karta_8269586.svd
"Att någonting är snett i den svenska debatten blir därmed tydligt. Etnicitet duger inte som förklaringsmodell till de problem det svenska samhället nu tampas med.
Den gemensamma nämnaren för boende i de bostadsområden som regeringen har utsett till ”utsatta” är inte främst att de har sina rötter i andra länder – utan deras livssituation. Det är detta statens egen myndighet Socialstyrelsen kallar för socioekonomiska faktorer.
Enkelt uttryckt: Vilken utbildningsnivå vi har, om vi har jobb och bra inkomst, och var vi bor. Familjen Olsson i Skärholmen i Stockholm har mycket mer gemensamt med familjen Abdullahi i grannskapet än med familjen Svensson i Östermalm."
Hela texten här http://debatt.svt.se/2012/11/29/medelklassen-maste-lamna-sina-innerstadsghetton/
fredag 14 juni 2013
Betongsafari? Lovar ni att vinka till mig från bussen?
Stadsteaterns presentation av sin bussföreställning Betongsafari
"Varför skäms vi över vissa områden? Vilka osynliga gränser har dragits mellan ett Vi och ett Dom? Vad är vackert eller fult och vem bestämmer egentligen vad som är pinsamt eller fantastiskt?
Betongsafari är en rafflande upptäcktsresa genom förorter, fördomar och förebilder. En resa som ifrågasätter invanda tankemönster och diskuterar identitet, tillhörighet och stadsplanering. En urban expedition till det allra fulaste och till det "
torsdag 30 maj 2013
Jag vaktade min dotters skola
måndag 27 maj 2013
Polisen:Vårt främsta vapen och verktyg för att förhindra våld trots allt är ordet
"Tack!!
Igår berättade en kollega till mig om en händelse i västra Stockholm där en ambulans med två sjukvårdare blev utsatta för stenkastning. Ambulanssjukvårdarna tvingades vända om och avvakta tills min kollega och hans grupp kunde säkerställa deras säkerhet.
Ambulanssjukvårdarna var på plats med anledning av en liten pojke som hade andnöd.
De händelser som äger rum i Stockholm just nu drabbar alla på ett eller annat sätt. Vissa känner att de är otrygga, andra får sin egendom förstörd.
Från vår organisation vill vi rikta vårt varmaste tack till er som finns där ute. Jag vet att ni dagligen arbetar förebyggande och uppsökande i stadsdelen men att ni sällan får den uppskattning ni förtjänar. Det är nästan som att man tar er för givet. Den kunskap ni besitter är ovärderlig och ingenting man kan tillskansa sig genom en kurs på universitetet eller en intern utbildning. Tänk på det en stund – det är du och dina egenskaper som gör dig till proffs på det du gör, oavsett om du är nattvandrare, fältassistent, socialsekreterare, pedagog eller fritidsledare! Tänk på att din övertygelse om att ha det lugnt och tryggt i din omgivning inspirerar andra till förändring och bidrar till ökad trygghet.
Dessa händelser har skapat ett nytt epitet för er som värnar om era medmänniskor. Man talar numera om ”goda krafter” officiellt och beskrivningen finns bl a med i Polisens insatsplan där man konstaterar att de goda krafterna är orsaken till att våldet och den sociala oron inte sprider sig.
Jag skriver det här samtidigt som mina kollegor drar på sig sina skyddskläder och hämtar ut sina vapen från vapenrummet. Jag påminner mig själv om att vårt främsta vapen och verktyg för att förhindra våld trots allt är ordet.
Tack för all er hjälp! Vi är stolta och glada över att ha er i vår närhet!"