Jag tänker på två parallella saker som händer samtidigt.
1. Jag tänker på hur de vikande annonsintäkterna för tidningar och kommersiell tv och radio börjar bli ett riktigt allvarligt demokratiproblem. Det handlar inte bara om att det blivit färre reportrar, bantade eller nedlagda redaktioner och därmed mindre bevakning. Utan det som är kvar av deras journalistik formar sig och riktar sig till mindre och mer bemedlade samhällsgrupper, de som har råd att betala för journalistiken. De kommersiella medierna, särskilt tidningarna, gjort om sin "affärsmodell"; produkten anpassar sig och riktar sig till mindre och rikare grupp.
Finansiering 70% annonser och 30% prenumeranter blivit 30-70. Vad som händer är att läsare ska finansiera större delen av kostnaderna. Då måste produkten, journalistiken anpassas därefter.
Mindre men rikare publik.
Den utvecklingen går snabbt.
Aktieägarna vill ha lönsamhet.
2.
Det finns en annan utveckling, nödvändig med tyvärr låångsam sådan som går åt andra håller. Det handlar om publik service företagen och deras uppdrag och struktur.
Medan andra smalnar sitt uppdrag och sin publik måste PS göra det motsatta. Vi måste bredda, nå fler, vara nära publiken, nå hela Sverige och göra journalistik som engagerar och berör fler. Det handlar om att leva upp till uppdraget: Allmänhetens radio och tv.
För att kunna göra det måste PS utveckla metoder och strukturer som möjliggör det och viktigaste av allt se till att PS-kåren, de anställda återspeglar hela Sverige när det gäller erfarenheter, perspektiv och referenser.
Och den förstnämnda utvecklingen med kommersiella medieföretag som erbjuder journalistik till mindre och rikare grupper göra att det blir ännu viktigare att publik service rappar på och leva upp till sitt uppdrag.
