Varje gång en ung man dör i en skjutning i orten så läser jag hyllningar till honom.
Jag förstår och respekterar att folk som kände dem skriver om dem och vill minnas.
Men jag tänker att det är för sent. Jag tänker att vi svek killarna och hela orten när de levde. Så varför hylla dem nu? Våra hyllningar nu när de ligger tysta och begravda i jorden låter falskt.
Jag måste först förklara ett par saker.
Jag vet att det finns lika många förklaringar för skjutningar som antalet skjutningar. Jag vet också att när social utsatthet och ekonomiska klyftor blandas med machokultur blir det en giftig sörja som drabbar alla och är svårt att värja sig emot.
Jag förstår att killarna lämnat bra minnen efter dig. Folk är komplexa.
En ung man kan ha ena foten i kriminella kretsar och det andra i den normala vardagen i orten.
Men varför var vi tysta när de levde?
Jag tänker att vi sviker killarna genom att vi hyllar dem efter att de brutalt dödats på öppen gata av andra unga män från orten. Vi sviker deras minne.
Vi svek dem hårdast redan när de levde genom att inte låtsas om det där andra som de är inblandade i. Det knas som gjorde och gör att de själva, deras familjer och hela orten drabbas. Vi köpte giftet som är en blandning av machokultur och social utsatthet genom
att vara tysta och lät det döda dem. För "det är så det är" i orten sa vi. För det är så när man är en kille i orten tänkte vi.
För vi ville inte lägga oss i, att vi såg genom fingrarna.
Vad vi gjorde var att vi gjorde en normal grej av det som senare dödade killarna genom att inte låtsas om det, inte konfrontera dem med det.
Vi lät giftet döda dem.
Nu minns vi dem.
