Barnen i Bullerbyn eller de heliga ledarsidorna

Peter, Gunnar, Johannes, Susanna, Erik, Hannes, Carl, Elsa, Annika, Håkan, Lena, Maja, Richard, Jenny. Tove, Maria, Roland, Ivar, Per, Jonas.
Nej. Det är inte 50-talet och det är inte namnen från barnen i Bullerbyn.
Det är 2013 och det är axplock med namn på ledarskribenter och kolumnister från DN och Svd.
Det klagas över unkenheten och instängdheten i debatten. Bra att ta upp det. Jag kan själv delvis ha samma funderingar som Johan Hilton.
Men jag skulle vilja höra samma upprördhet/undran, eller i närheten av det, över bristen på mångfald i de etablerade och tongivande opinionssidorna. Alltså ifall de inte är några "heliga lundar"

Alternativa frågor för #Agenda

Många reagerade på Agendas frågeställning i gårdagens program

Har vi råd med alla barn med neuropsykiatriska diagnoser? Borgerliga åsikter går isär. Debatt i kvällens #svtagenda. 21.15.


Så här förklarade Agendas Anna Hedenmo formuleringen av frågan :
Vi forumulerar de frågor som ställs i verkligheten, i politiken. Men som få vill låtsas om."
Här kommer lite alternativa frågeställningar för #Agenda:

Har vi råd att INTE stödja barn med np-diagnoser? Tack @gleandersson

Hur kommer det sig att vi inte har råd med stöd till barn med särskilda behov? tack @Myrstack

Har vi råd att ställa barn med olika behov mot varandra?

Varför ställer politikerna olika svaga barngrupper mot varandra?

Handlar politik om att prioritera mellan två svaga grupper?

Har vi verkligen inte råd med stöd till barn med neuropsykiatriska diagnoser?

Har Sverige inte längre råd att stödja barn med neuropsykiatriska diagnoser?

Lite om min förundran över svenska journalister

Nu är jag totalt ärlig:
Jag förundras så enormt över denna fantastiska fascination och fixering som finns hos svenska journalister kring Förorten med stort F.
Jag har bott nästan hela tiden, sedan 1985 då jag kom till Sverige i en förort; Sundsvall, Uppsala, Malmö, Stockholm.
Och jag har sedan 2006 jobbat sim journalist i flera förorter i Stockholm.
Ändå (därför?) har jag så svårt att förstå vad de snackar om när de diskuterar journalistik och Förort.

Minerad mark. Djupa fallgropar. Stenar som haglar. Riskprojekt.
"Men hur vi än gör, så gör vi fel"

http://www.dn.se/sthlm/men-hur-vi-an-gor-sa-gor-vi-fel/
http://timbro.se/timbro-medieinstitut/artiklar/dn-journalist-om-husby-journalistiskt-riskprojekt


Och ibland brister det för de i ledarsidorna också. Och de rasar.

"Det är ett jäkla tassande kring svenska förorter, helt enkelt. De behandlas, och sannerligen inte bara av ”Kulturnytt”, som någon sorts heliga lundar som enkom må beträdas och benämnas av rätt sorts överstepräst. Jag tvivlar på att det gynnar människorna som bor där att man inte anses ”representativ” för orten om man har ett jobb att gå till eller en slant på banken."
http://www.dn.se/ledare/signerat/den-heliga-fororten/
Jag gett upp. För det mesta. Jag ler och jag gör mitt jobb. Journalistik i förorten.