13 saker att tänka på när vi journalister bevakar dödsskjutningarna

Det skjuts mycket. Många döda. Det rapporteras också mycket i medier. 

13, kanske självklara,  saker att tänka på när vi journalister bevakar skjutningar. 

1. Det sprids mycket rykten på gatan när det skjuts. Vi ska lyssna men vi ska inte göra nyhet på obekräftade uppgifter. Det spelar ingen roll hur smaskiga de låter. Det är inte bara dålig journalistik. Det kan till och med vara livsfarlig för de inblandade. 

2. Vi ska ha syfte med vår bevakning; det ska förklara, granska, tillföra nya uppgifter,... Då räcker det inte med att läsa domar och paktera det som nyhet. 

3. Vi ska inte ge gratisreklam för olika kriminella gäng. Vi ska i möjligaste mån undvika publicera olika grupperingars varumärke. 

 4. Vi ska inte heller låta vår journalistik påverkas av det som uppfattas ”allmänna opinionen” eller ledarsidorna.   

5. Vi ska inte anamma oss ord och begrepp som politiker och opinionsbildare använder. 

6. Vi behöver inte alltid vara först med att rapportera när det skjutits. Hellre korrekt och relevant än snabb och först. 

7. Nej. Etnicitet är inte avgörande för att hamna i kriminalitet. Vi ska inte kasta bort fakta och vetenskapligt belagda förklaringsmodeller bara för att det skjuts så mycket. 

8 . Vi ska överhuvudtaget inte gå panik för att det skjuts så mycket för att alla andra fått panik. Det blir inge bra journalistik. Andas. 

9. Vi ska alltid låta de drabbades, anhörigas, boendes perspektiv höras, sätta ton och problemformulera. 

10. Fd unga kriminella män har ett perspektiv och erfarenhet som är värdefull men vi ska inte överdriva och ge fe alldeles för stor plats. Det finns andra krafter i lokalsamhällen, ink unga icke-fd-kriminella män som har bra input. 

11. Skjutningarna väcker olika aktörers intresse; politiska partier; polisen, fd kriminella, opinionsbildare, rasister,... Vi måste vara vaksamma. 

12. Vår journalistik ska inte stanna vid att berätta om det dödliga våldet. Vi måste ge plats för politiska lösningar, civilsamhällets  krav och intiativ och goda exempel.  

13. Det händer annat än skjutningar. Vi ska fortsätta rapportera om allt det andra som händer och är viktigt. 

Vad är egentligen den gemensamma nämnaren för killarna som dör i skjutningarna?

Vad är egentligen den gemensamma nämnaren för killarna som dör i skjutningarna?

Svt tittat på sex av de killar som dött i skjutningarna i Rinkeby och hittat en gemensam nämnare; fem av killarna hade somaliskt ursprung. Det blev en nyhet och därmed en etnisk förklaring till det dödliga våldet i sociala medier.
Att fem av de sex som dött i skjutningarna hade somaliskt ursprung är förstås en korrekt observation och det är allvarligt. Men det förklarar knappt något.
För så är det med allt som händer i Rinkeby. Fem av sex personer som nyser i Rinkeby har med största sannolikhet somalisk ursprung! Sån är ju vår segregerade Stockholm; somalier i Rinkeby, iranier i Kista, turkar i Fittja, ...
Etniska segregationen är självklart inte utan betydelse för hur vi ser på det dödliga våldet; tex om och vad vi gör åt problemet. Men det förklarar inte själva våldet.
Om vi nu ska titta på gemensamma nämnare så finns det andra saker som kan ge en bättre förklaring.
Jag har tittat på de unga män som varit inblandade i skjutningar 2016-2017 i Stockholmsstil län, antingen som offer eller förövare. För alla skjutningar händer faktiskt inte bara i Järva.
Av 27 döda är 95%  födda på 90-talet. Nästan alla är uppväxta i de delar av Stockholm som regeringen kallar för utsatta områden; områden med hög arbetslöshet och dåliga skolresultat.
Många vuxit upp i hushåll med knapp ekonomi. Många med ensamstående mödrar.
Nästan alla har i tidig ålder haft problem i skolan, varit utåtagerande och varit föremål för socialtjänstens insatser.
Nästan alla ha under perioder varit placerade på LVU-hem.
Mellan 2005 och 2012; medan killarna hade sin svåra uppväxtperiod, minskade Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltnings nettobudget för ”Verksamhet för barn och unga” minskade med 16% (81,3 mnkr).
Just i Rinkeby skrev stadsdelens dåvarande chef för socialtjänsten:
”Vi anser nu att vi nått gränsen för vad vi kan godta som en rimlig nivå för biståndsinsatser”
Vi har pojkar i tonåren idag som är i liknande livssituation som dessa döda killar hade när de var mindre.
Vet inte hur många av dem har somalisk bakgrund. Det spelar mindre roll.
Alla kommer inte hamna i det dödliga våldet. Absolut inte. Men en del.
Vill vi få stopp på utvecklingen så att de inte skjuter och skjuts om fem år så måste vi ändra deras livssituation idag.