Sverige!
Sverige!
Hör du dåligt? Sverige säger jag ju.
Svensk sommar, svensk vinbärssaft, svenskt lamm på grillen.
Hon är sju svenska år. Hon stormar ut från gården och grillen och sommarfesten.
Gömmer sig mellan huslängorna
för att slippa
slippa upprepa, svara, förklara.
Varifrån kommer du?
Egentligen?
Från början?
Dina föräldrar då?
Kom igen!
Jag menar ditt hår…. Hon stormar ut.
Iran.
Iran svarar jag pappa. Jag kommer från Iran säger jag.
Hon ska snart fylla tretton.
-Du brukade svara Sverige. Tog strid för det.
Jag orkar inte svara och förklara. Jag säger Iran och de slutar fråga. Jag slipper.
-Eller?
Eller så kan jag säga:
Ge mig ditt glas:
Varför?
Så jag kan spotta i det. Då kan du gå och ta ett DNA-prov få ditt svar.
Hon gör Dab.
Jag gör Dab.
-Vad är du då? Är du inte svensk? Egentligen?
Nej pappa. Inte egentligen,,,.
