Pappa räddar Hundra år av ensamhet.

Mamma oroar sig för att på natten bli begraven under sina böcker om det blir jordbävning. Pappa själv byggt bokhyllorna. 

Men det finns förstås värre sätt att dö säger hon. 

Hon vill rensa bland böckerna. Jag plockar ner. 

Hundra år av ensamhet, köpt 80. Två år innan Marquez fick Nobels pris.  

Jag frågar om hon menar allvar. Kasta böcker? 

Det har vi gjort förut säger hon. 

Kastat, gömt, gett bort och de  beslagtog en hel del böcker då de tog din syster. 

Pappa slagit in Marqués roman i tidningspapper men den håller  på att gå i bitar. 

Mamma får ändå inte läsa längre. Inte läsa, inte lösa korsord, inte titta på tv. Och läsa var hennes grej. Idag fick hon en injektion i vänstra ögat. Högra lagt av helt Hon sitter bredvid tv och lyssnar. Ibland tjuvläser hon en kort stund.  

De säger att en stor jordbävning kommer att drabba Tehran. De flesta experter är ense. Frågan är bara när. 

Vi rensar bland böckerna. Pappa räddar Hundra år av ensamhet.  

Jag och mamma kastar en del. Pappa får inte veta allt. Han har ju varit bokhandlare. Farfar också.