”När Röda och Gröna slingrar sig och slickar varandra av och an på vattnet mellan Gamla stan och Slussen
tittar jag mina tysta kusiner på andra sidan i ögonen
våra kinder snuddar genom glasrutorna och jag skriker inom mig:
vem av er? Vem av er skulle hålla mig om axlarna och välsigna mig med en kyss på pannan när jag som mest behöver det
när jag förgörs av saknad?
Säg mig kusin! Vem av er skulle se mitt barn som sitt och dela bröd med, av sitt?
Vem av er skulle sörja vid min sida? Torka mina tårar?
Vem av er skulle öppna sin dörr
Vem av er skulle låta mig anlända som ny
rota mig
som ny
och
vem av er
skulle
stänga
dörren,
inte vilja dela bröd, dela gård, dela värld med mitt barn?
Vem av er skulle måtta volym och söka andrum istället?
Röda skiftar färg när vi närmar oss tillbaks till början
Kusiner skiftar färg
Kusiner går av
Det vita silas
som äggvitan mellan fingrarna
sipprar ut igenom öppningarna vid varje stopp
till sina gårdar, sina andrum
Kvar är vi andra kusiner; romer, araber, turkar och kurder och perser och afghaner och latinare
som landar hemma.
Volym bekommer inte oss
och vi andas ihop i det rum vi har och planerar inta andra rum. ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar