.
Det sista jag någonsin hörde från min äldsta syster var hennes hosta. En sån där försiktig liten hosta som en tvingar fram.
Jag satt med ögonbindel på en stol i ett förhörsrum. Rummet måste varit stort med få möbler. För det allra minsta knorr från stolen ekade i rummet.
Jag fick frågor från en person som satt snett mittemot mig, föreställde jag mig. Jag kände igen rösten. Han var någon sorts förhörsledare som frågat ut mig förut.
Han ställde frågor om min syster, vad hon gjort och vilka hon umgåtts med.
Jag visste inget sa jag.
Han upprepade samma frågor.
Jag uprepade nästan tyst att jag faktiskt inte visste något.
Jag hörde på hans röst att han började bli otålig. Och jag försökte göra mig mindre än jag var.
Jag var ändå bara femton.
Frågorna blev konstigare och konstigare. Han la upp en hel detaljerad historia med namn och tider. Han visste allt. Och han frågade om jag bara kunde säga ja eller nej.
Då hörde jag min syster hosta. Jag kunde se i mitt huvud hur hon satt i en stol tvärsöver rummet och tittade på mig.
-Är du här Khatere?
Min röst ekade i rummet.
Jag hörde plötsligt ljud från stolar som drogs på golvet. En dörr som öppnades och stängdes.
Allt blev tyst
-hallå? Vad hände?
-Va tror du själv? Du gjorde bort dig. Det är kört nu.
Hon räddade mig tror jag och sa adjö.
