Såg föreställningen "Jag ringer mina bröder" idag på Dieselverkstan.
Samma dag som jag läser Lena Anderssons "Med erfarenheten som essens"
Bland annat skriver hon: "Inget lär bli bättre av att hylla generaliseringen och kalla den struktur, att smyga in essentialismen bakvägen och kalla den erfarenhet. "
Den feministiska rörelsen mötte och möter samma typ av argumentation.
Den patriarkala strukturen existerar inte. Det blir inte bättre av att hela tiden komma med erfarenheter av könsdiskriminering och måla upp fan på väggarna.
Och inte nog med att vi är fri svävande individer bortom alla strukturer.Det där med pluralism och mångfald är inte heller kanske något att sträva efter.
"Pluralism i maktsfärer eller på arbetsplatser medför inte automatiskt ett annorlunda tänkande eller att det blir mer dynamiskt,"
Jag kanske läser Lena Andersson fel. Ska läsa om.
Men här kommer än så länge lite exempel på sånt som Lena Andersson kallar "generaliseringar"
#JagRingeMinaBröder
Träffar Hussein i Tensta som som på sitt kvällsjobb som telefonsäljare heter Anders och inte bryter.#JagRingerMinaBröder
Träffar gymnasietjejen från Hjulsta som inte lyckas få sina klasskamrater våga sig på middag hos henne.#JagRingeMinaBröder
Träffar unga brandmannen i Botkyrka som blir visiterad av polisen varje vecka när han bytt uniform mot civila kläder . #JagRingerMinaBröder
Träffar 9-åringen född i Sverige som undrar varför alla riktiga svenskarna går i hennes parallellklass?Varför inte hon? #JagRingeMinaBröder
Kalla det "generaliseringen " (Lena Andersson-DN) eller struktur. Viktigt att synliggöra dem för att kunna få bort dem.
Och ingen av dem tycker synd om sig själv o bär offerkoftan som det påstås. De är stolta och krigar.#JagRingerMinaBröder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar